Kategori: Biologi

Publicerat

Skorplavar

Nu har kameran varit med i skogen igen och fotograferat skorplavar.

Det finns ungefär 2000 arter av lavar i Sverige, och av dem är det allra största antalet just skorplavar. De är mycket svåra att artbestämma utan en mikroskopering. Skorplavar bildar ett tunn hinna på underlaget, som ofta är sten eller berghällar men även trädstammar är ett vanligt underlag.

Här ser du en kantlav med en brunröd utfällning av järnoxid från den underliggande berghällen som laven växer på. Det är vanligt att skorplavar färgas på detta sätt av mineralen.

Vanlig kartlav, som även den har blivit färgad brunröd av underlaget.

Brun kartlav.

Vit porlav på trädstam.

Publicerat

Lavar

Lavar består av svampar som lever tillsammans med encelliga alger eller blågröna bakterier. Om du tar en liten bit av en lav, krossar den i en mortel och sedan tittar på den i mikroskop, så ser det ut ungefär så här:

De gröna prickarna är algerna, som sköter fotosyntesen och de bruna slingorna är svamphyfer. Svamparna kan inte tillverka sin egen näring och är därför helt beroende av, i det här fallet, algernas fotosyntes (vad fotosyntes innebär, kommer att beskrivas senare). Hyferna avger enzymer (enzymer är livsviktiga proteiner som styr kemiska reaktioner i levande organismer) som spjälkar det organiska material som algerna tillverkat genom sin  fotosyntes. De organiska molekylerna blir då tillräckligt små för att svampcellerna ska kunna ta in dem genom sitt cellmembran. Som ”tack” får sen algerna ett viktigt skydd mot uttorkning genom svampen. Svamp och alg lever alltså tillsammans och drar båda nytta av denna samexistens. Detta kallas för mutualism, när två arter lever tillsammans och båda drar nytta av och är beroende av varandra.

Vit renlav

Vid den senaste skogsvandringen i blandskog, togs några foton av lavar. Ovanstående känner du säkert igen från adventsljusstakar. Det är en vit renlav eller som den också kallas fönsterlav eller bara vitlav. Renlav tillhör gruppen busklavar. I adventsljusstaken torkar den snabbt ut och fattar lätt eld – så var försiktig. Egentligen bör man inte använda den i ljusstakar.

Skägglav

Ovanstående lavar är kort skägglav. Dessa tillhör också busklavar. Som du ser, växer denna lav direkt på trädgrenar eller trädstammar. 

Bladlavar

På den här lilla grenbiten växer två arter av lav, blåslav och näverlav. Den som är lite mer flikig är blåslav och den lite mer platta är näverlav. Dessa båda arter tillhör gruppen bladlavar. Blåslav är den allra vanligaste av alla lavar. Många lavar är känsliga för luftföroreningar, men blåslav är den minst känsliga.

Man delar in  lavar i tre grupper, och som du kanske redan gissat så har denna indelning med utseendet att göra. Förutom de redan beskrivna busklavar och bladlavar så finns en tredje grupp som kallas skorplavar. Det råkade inte bli någon bild på en skorplav den här gången, men vid nästa skogspromenad ska kameran vara redo för en sådan.

Mossor, lavar och svampar hittar man i skogens bottenskikt.

Förutom de tidigare beskrivna tio arterna av mossor, så kan du nu också känna igen fyra arter av lavar. Fantastiskt – eller hur?

I dag (12 december 2018) intervjuades poeten Jonas Gren i SrP1 angående hans nyligen utgivna diktsamling ”Dälden där det blommar”. I intervjun tar han upp vikten av att veta vad blommorna heter, och citerar Kerstin Ekmans ord: ”Det vi inte har namn för har vi svårt att se och uppskatta”. Det ligger otroligt mycket i detta citat. Tänk efter: uppskattade du och såg mossor lika mycket innan du lärt dig att böja dig ner i skogen och hitta alla dessa arter som du nu kan namnge? 

 ”Dälden där det blommar” kommer nog att dyka upp som ett boktips när den är läst.

Fler lavar

Tagellav

På besök i nordligaste Dalarna fotograferades denna lav – tagellav. Det är nödföda åt renarna på vintern, när renlaven är svårare att få tag på under snötäcket.

Men – här mumsar renarna på renlav, som de blivit matade med i Sveriges sydligaste sameby.

Kochenillav

Den här laven är lätt att känna igen genom sina vackert röda fruktkroppar. Detta är en av få lavar som Carl von Linné har beskrivit. Han var annars inte så förtjust i just lavar.

Vanlig bägarlav

Alla bägarlavar är lätta att känna igen, eftersom de har typiska bägar- eller trattformade toppar.

Publicerat

Vitmossor

Vitmossor                                                                                        

Om du drar upp vitmossa och kramar ur den i handen, så märker du hur mycket vatten som har lagrats i plantan. Då ändrar också plantan färg, och blir vit – därav namnet vitmossa.

 

Vitmossan förmultnar, precis som andra mossor, underifrån. En del grunda sjöar, som bildades för c:a 10000 år sedan, i samband med att inlandsisen smälte, har med tiden vuxit igen och bildat en myr eller en mosse. Här har då under tusentals år vitmossan, med sin ständigt förmultnande underdel, bildat hoppressade tjocka skikt. Det har bildats torv, som kan användas som bränsle. Under kristider har torv varit en viktig energikälla i Sverige. I Sverige finns också mer torvmark än i de flesta andra länder.

Detta är en annan art av vitmossa, rostvitmossa. Väldigt vacker med sin lilla rödbruna topp.

 

 

 

 

Förutom de föregående sex mossarterna, känner du nu igen ytterligare en – vitmossa. Inte så dåligt – eller hur?

Bilderna av vitmossorna är tagna på mossmark.

Publicerat

Mossor

Om mossor

När du går ut i skogen och studerar mossor, rekommenderas skarpt att ha med en kryptogamflora. Mossor hör till kryptogamerna (sporväxterna), och förökar sig alltså genom sporer.

En kryptogamflora kan till exempel se ut så här. Detta är en gammal variant, som har hängt med i många år, men fungerar lika bra ändå. Du kan säkert hitta den begagnad, hur billig som helst. Ta sen med den nästa gång du går ut i skogen.

 

 

Mossor har inga kärl som suger upp vatten och näringsämnen från marken som t.ex. fröväxter har.  Mossorna tar i stället upp vatten och näringsämnen direkt genom bladen och stammen. Det blir, som man  kan tänka sig, inte så mycket näring av det, och därför växer mossor väldigt långsamt. Tråden under plantan är alltså ingen rot, utan bara en tråd som håller fast plantan i marken. På bilderna nedan, som är tagna nu i november, har arterna inga sporkapslar. Det blir nya bilder och beskrivning av sporgömmen till våren, när det är dags för mossornas förökning.

Några vanliga arter

Det kan vara kul att känna igen våra vanligaste arter av mossor och det är ju alltid trevligt att kunna imponera på sin omgivning.

Skogsbjörnmossa. Mycket vanlig. Stammarna är mjuka, precis som hos övriga mossarter, och som du ser, växer de tätt tillsammans, och kan på så sätt stödja varandra så att plantorna hålls upprätta. Björnmossan har fått sitt namn av att björnar ofta drar in denna mossa som bädd i sitt ide.

 

Vanlig husmossa.  Om du drar upp en planta av husmossan, så ser du hur skott från olika år bildar våningar, precis som i ett hus (därav namnet). Du kan då också se hur mossor förmultnar underifrån och bildar mull.

 

 

Här ser du en uppdragen planta av husmossa till vänster och plantor av björnmossa till höger. Under den gröna delen av plantorna finns halvförmultnade delar från föregående år.

 

 

 

Återigen en uppdragen planta av vanlig husmossa.

 

 

 

 

 

Väggmossa. Mycket vanlig mossa, kanske till och med den allra vanligaste i Sverige. Den här arten har fått sitt namn av att man förr i tiden, när man byggde timmerhus, använde väggmossan till att täta väggarna med.

 

 

En uppdragen planta av husmossa till vänster och två plantor av väggmossa till höger. Det är lätt att artbestämma husmossan  om man drar upp en planta. Då ser man tydligt ”husbygget” med våningarna. 

 

Vanlig kvastmossa. Ännu en mycket vanlig art i våra marker. Man känner igen den på att spetsarna är alla böjda åt samma håll precis som på en gammal kvast.                                                                                                          

 

                                                                                  

 

 

                                                                                       

Vanlig bergklomossa. Mycket vanlig både på trädstammar och som här på stenar och berghällar. Bladen är klolika, därav namnet.

 

 

 

 

Vanlig sidenmossa. Denna art bildar sidenglänsande mattor som är mycket vackra. Ganska vanlig art, men enligt floran är den mycket vanlig till och med.

 

 

Nästa gång du går ut i skogen, försök då att identifiera några av ovanstående mossarter: björnmossa, husmossa, väggmossa, kvastmossa, bergklomossa och sidenmossa. Många tycker att alla mossor ser likadana ut, men då har man inte tittat ordentligt. Det kommer du väl att göra från och med nu?? 😃

Alla bilder är tagna i blandskog.